Vandring utan spår

Vid mina vårvackra vägar
Lyser solen alltid lågt
Skuggor långa
Bakom bark och barr
Att sluta eller vända
Där skogen tätnar
Valet och kvalens natt
Stundar nu så snart
Skymningen efter en vacker dag
Känns som att någon lämnar…
Men nattens prakt får en inget att sakna eller längta
Den klara himlen
Så mörk men ändå så ljus
Stundom röd av blod, stundom kall i gråblått skimmer
Men alltid att själen behaga
Kvar han stod när alla lämnade
I eftertänksam melankoli
Han valde vägar ingen annan ville gå
Och stannade i eftertänksam melankoli