Ensamhetens andar

Självvald den är, den ensamhet här önskas beskriva
Ifred vill den vara, och längtar alltid bort
Bort från dig och ditt
Aldrig fylld av avsky
Alltid fylld av kärlek
Till ensamheten
Till människan
Den ensliga vägen alla stundom vandrar
Ingen står beroende av andras ben
I tanken
I önskan
Till ensamheten, till människan
Frigjort är köttet och leder anden
Bort från kroppen
I samförstånd ett avsked aldrig delat
Med din verklighet