En Fallen Fader

Blickade upp i natten
Slagen och driven till marken
Omtöcknad fylld av förbittring
Kunde ej se klart …
Famlade bland tankar
Min själ bedriven
Urdriven var min broderhälft
Hörde nattens barn …
Hörde nattens barn … mina barn
Mina barn!
Medan regnet föll svalt
Ekade en förtvivlans sång
Över en fallen fader
Sorg blev snart till vrede …
Fångad i elden
Ingen väg ut
Hugg, slag och spe
De band en själ, min vargbroder …
Min vargbroder … broder i blod
Min vargbroder … broder i blod
Min vargbroder … broder i blod
Min vargbroder … broder i blod
Faller åter ner
I böljande hav
Medvetandets dunkel
Tidlöst drivande gäck
Röster av svek
Galdrar som ljuder
Från nidingars mun
Slitande smärtor
Separerad, bunden
Ett vagt minne, att jag … att jag lyfts upp
I fjärran dunkel, en elds svaga sus …
Min vargbroder … broder i blod
Min vargbroder … broder i blod
Broder i blod …