Blod, jord och stjärneglans

Trådar tvinnas samman
Söker livets slut
Förvridna likt sprängda ådror
Förmultnelse sprids längst vindar
Av vämjelse komna
Som ett öppet sår
Sorg I mitt hjärta
Likt frost äro min själ
Blott en tårande väntan
På det som snart skall ske
Från kosmos spunget
Ur stjärneglans
Ett arv av nordiskt blod
Från de gamla nedstigna
På Atlantis ur hemmets jord
De äro icke döda
De sova bara…
Blod, jord och stjärneglans
Den yttersta orsakens väg
Sprunget ur sagans kraft
Bringa ätlingarna hem
«Ett salhus ser hon, som
Solen fagert täckt med gulltak
På gimle stå
Resliga människor månde där bo
Njuta sin lycka och lova evigt.»