Vårkänning

Jag vet var spindlarna spänna, i vassen nät över vattnet
Var den skummaste dagningen dallrar
I den blommande ljungens skogar
Jag har räknat bäckarnas dammar
Av korslagda nedblåsta grenar
Från kärrlandets mörkgula björkar
Jag har sett var de unga uttrarna
Gå att jaga i grumliga vågor
Under lösa, gungande tuvor
Och gula, vaggande land
Jag har känt det dunklaste dunkla
Som lever och njuter och lider
Under gräsens flätade täcke
Som kravlar och krälar och kryper och fångar och dödar och äter och avlar och
dör för att leva pånyttfött i kommande tider…
Jag vet alla vägar för vattnet
Där de nyfödda bäckarna mumla
Under mossornas multnande skogar
Under böljande lövverk som myllra av kvickbent och svartbrunt och maskvitt
Som väntar på växande vingar
Till soldans i berglandets vår
Det visslar en bondtrygg stare
Det skymtar en räv över mon
Det hoppar en jagad hare —
Jag trampar en mask med skon
Jag blev väckt av liv som larmar
Jag har vaknat i vårens armar
Och fast hungrig jag strängat min lyra
Bland alarnas droppande blom
Är jag rusig av vårens yra
Där jag går i min fattigdom…
Jag blev väckt av liv som larmar
Jag har vaknat i vårens armar
Och fast hungrig jag strängat min lyra
Bland alarnas droppande blom
Är jag rusig av vårens yra
Där jag går i min fattigdom…