Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn frn Luossa satt allt folket I en ring
Och vid lgerelden hrde de hans sng
Och om bettlare och vgmn och om underbara ting
Och om sin lngtan sjng han hela natten lng
Det are ngot bortom bergen, bortom blommorna och sngen
Det are ngot bakom stjrnor, bakom heta hjrtat mitt
Hren — ngot gare och viskar, gare och lockar mig och beder:
«Kom till oss ty denna jorden, den are icke riket ditt
Jag har lyssnat till de stillsamma bljeslag mot strand
Om de vilda havens vila har jag drmt
Och I anden har jag ilat mot de formlsa land
Dare det kraste vi knde skall bli glmt
Till en vild och evig lngtan fddes vi av mdrar bleka
Ur bekymrens fdselvnda steg vare frsta jmmerljud
Slngdes vi p berg och sltter fare att tumla om och leka
Och vi lekte lg och lejon, fjril, tiggare och gud
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjrta var som mitt
Redde hon med mjuka hnder mt vrt bo
Hrde jag mitt hjrta ropa, det du ger are ej ditt
Och jag frdes bort av anden att f ro
Det jag lskar, det are bortom och frdolt I dunkelt fjrran
Och min rtta vg are hg och underbar
Och jag lockas mitt I larmet till att bedja infare Herran:
«Tag all jorden bort, jag ga vill vad ingen, ingen har!»
Flj mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder
Dare allt havet somnar lngsamt inom bergomkransad bdd
Ngonstdes bortom himlen are mitt hem, har jag min moder
Mitt I guldomstnkta dimmor I en rosenmantel kldd
M de svarta salta vatten svalka kinder feberrda
M vi vara mil frn livet innan morgonen are full!
Ej av denna vrlden var jag och ondlig vedermda
Led jag fare min oro, otro, och min heta krleks skull
Vid en snckbesllad havsstrand stare en port av rosor tunga
Dare I vila multna vraken och de trtta mn f ro
Aldrig hrda hga snger likt fiolers ekon sjunga
Under valv dare evigt unga barn av saligheten bo