Ensamvargen

Den här gatan är en djungel
Känn mej som ett villebråd
Telefon slut snart funger
Nögges tanka’n men ha it råd
För saldo jer en sorglig saga
Lågt som termometern
Frusse-finger-dans på knappsats’n
En ursäkt ut i etern
Förlåt mej kära mor för i ring dej mitt i natta
Förlåt mej kära mor för i ring dej så här sent
I sitt ini rännsten asfaltn jer hård o karg han
Vinter hava komme, klea rädd it märg å ben från kylan
Fast i jer mitt i stan hörs yle från en varg
Sitt inne i dunkle
Dagen är snart slut
Idag ha it nå alls blive gjort
Men i to mej inte ut
Skon han ha tappa sula
Men i ids it köp nå nya
Hänna bostad’n är en kula
Ensamvargens lya
Förlåt mej kära vän för i ring de såhär sällan
Förlåt mej kära bror he var it illa ment
I ha stängt in me, barrikadere, gillra fällan
Ville bara höra av me innan hä'r för sent
Fast i jer mitt i stan hörs yle från en varg
He jer it alls ett yl av längtan
Ur vargastrupe upp mot månen sänt
Nej ett surt ursinningt tjut av klagan
Så knäna böjes o magan min vänds
Fast i jer mitt i stan hörs yle från en varg
Ensamvargen kom och ta mej
Ensamvargen är min enda vän
Ensamvargen är den enda jag vill va med
Ensamvargen är den enda som vet hur det känns