Kåda

I början märktes inget
Vi var ju bara klump
Delade på platsen
Som gjorde oss från barn
Men platsen var för liten
Och möjligheter små
Ville fånga världen
Som hände utanför
Kamrater som jag träffa
Med hud som elfenben
De pratade som vatten
Och kunde mycket mer
Kådan som finns i mig
Den hörs i mina ord
Kådan som flyter i mig
Placerar mig på jord
Försökte tvätta bort den
Satte upp en plan
Läste massa böcker
För gömma att den fanns
Blev till slut en bildad
Nu skulle jag bli fri
Men bilden i min spegel
Dn rann av sav och skog
Dagarna som vände
Nätter där jag led
Skrubba hudns yta
Jag ville se den len
Höga skratt på fester
Vin som bäljas ned
Ett tvivel inom växte
Jag kunde inte med
Så packad var en ryggsäck
Med innehåll för tungt
Så stegen led mot dörren
Och stängdes för framtid
Med lätta steg jag vandrar
I kådan som jag bär
Den klibbar inte mera
Den ger mig inga kval
Som kompassen för en vilsen
Visar riktningen