Mot Skuggornas Värld

Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Jag vaknade i urmörker
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot stjärnor jag steg
Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare från krigsgravar
Mån av dödens yrke
Min sista segling över kolsvart hav
Nu eka min sång mina sista ord
Över stormar, över glaciärens vidd
I morgonrodnad och aftonstund
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
I fjärran jag skådat en eld
Mot den nu likskeppet styr
Nagelfar ej vällta
Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus
Omvälvd av sång ur dödens kör
Från springor de stiga bland mörka berg
Jag såg en skog och en brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld…
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Vé, vé, vé
Journey of death!
I woke up in ancient darkness
No light, no sun I saw
Felt air, cold against my cheek
I treaded, towards the stars I treaded
My ship made of nails and teeth
Sails made of dead man’s hair
Rowers from war graves
Men of death’s profession
My final sail over the coal black sea
Now echoes my song, my last words
Over storms, over the glaciers' widths
In the red morning and in the eve
From afar blows a howling wind, a humming
And a song from the endless noises of space
Vé, vé, vé
Vé, vé, vé
Journey of death!
Far I beheld a fire
Towards it the corpse vessel now steers
Nagelfar won’t capsize
No sails break apart, beyond the light of the stars
Overturned by the song of the death’s crew
From gorges they step among dark mountains
I saw a forest and a burning stove
There I found my home
In the world of shadows…
Vé, vé, vé
Vé, vé, vé
Journey of death!