Maktens Spira

Jag sprang med brisen
Mot norr den eviga isen
Jag fann en dalgang
En massiv spricka
Masarna visade vägen ur skyn
Da mötte jag isen
Da fann jag hav
En storm steg ur vagors djup
En hemlighet om maktens spira
Urgudar nu ristat genom mej
Sparet in i isen gick
Djupt mot dess frusna kärna
(Där den stod evigt stel
Gick en fara in med flodens ström
Ner mot det bla jag vandra
Isen i mina adror fär dagar tio)
Där fanns en grotta, en faslig sal
I grottans mitt han stod
Som djupet kallat ur stjärnors ljus
Krigarren mäktig fran rymders sus
Ur hans frusna hand jag tuggat
Ett spjut fran en ändlös plats
Ett skrik ett dan fran spjutets blad
Maktens spira med stjärnors rad
Tusende steg mot jordens yttre
Fran djupet jag än en gang steg
Nu grinet ej släckas fran detta tryne
Ett slag nu badas, snart slutförs allt
I ran with the wind
Northward, the perpetual ice
I found a valley
A massive gash
Seagulls guided me from the sky
Then I met the ice
Then I found the sea
A storm arose from the deep waves
A secret of the scepter of might
Ancient Gods now etched through me
The trail went into the ice
Deeply towards it’s frozen core
There it stood, forever unmoving
Followed a crack and the flowing water
Down towards the blue I wandered
The ice in my veins, for ten days
There was a cave, a ghostly chamber
In the middle of the cave he stood
Which the deep has conjured from the light of stars
The mighty warrior of the void
From his frozen hand I ate
A spear from an endless place
A cry, a rumble from the blade of the spear
The spire of might with a row of stars
Thousands of steps towards the the surface
From the depths I once again arose
Now the grin of my snout will not be extinguished
A battle now beckons, soon all will be finished