Avfärd

Kan se lavendelhimlen
​genom handgjort glas
Utanför så är det nånstans mellan natt och dag
Marken ligger tyst
Dimman täcker över horisonten
​som ett kamouflage
Alla sover
​golvbrädorna knarrar
Det doftar dagg utanför huset
Jag knyter skorna
I trappan
​på verandan
Gräset simmar i det liladränkta ljuset
Och jorden snurrar om sin axel
Den färdas med hur världen expanderar
Har aldrig sett nånting så vackert
När som helst kan alltidn sluta existera
Jag följer stolparna längs motorvägen
Passerar macken som har stängt sen länge
Förbi kyrkan där jag svänger vänster
Traktorspåren ut på åkern som är fylld med mänsker
Tar min hand i din
Har du samma drömmar?
Vaknar med samma frågor? Samma rastlöshet?
Dimensionerna, frekvenserna man aldrig ser
Samma magkänsla och tvivel över allt man vet
Det slår gnistor mellan våra kroppar
Som blixten slår med åska, ener-
​gi som forsar
Och farkosten lyfter bakom träden
Den lyfter mig med själen
Och himlen öppnar upp sig släpper hundratusen strålar ner på ängen där vi stod
Och ljuset går genom mig som att min kropp inte fanns
Flyger flera
​tusen meter
​över jord
Stjärnorna, månen, planeterna står i balans
Vintergatan, autobahn, flyr från våran sol
Jag har ingen aning om vart som dom för oss nånstans
Tera-, peta-, exa-, zetta-
​yotta-joule, explo-
​sion
Energierna flödar min kropp löses upp och jag svävar i trans