Obygdens pionjär

Under rovfågelvingars rörliga siluetter
Där vid den magra, jordens åldriga mark
Urskogens ättling med, kunskap nu sjösätter
Sitt mödosamma livsverk, trött men viljestark
Rest är timmerstuga och murad är stensätting
Under utbredd krona, över vidsträckt rot
Grät, svett och sveda är dagens värv och förrättning
Dunkelomhöljd av svarta skyars hot
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva
Då kvällsolsbranden berikar dagens ände
Hörs berguvens ton i en förtrolig röst
Idoghetens skördar har trängt bort malör och elände
Genom vinter, vår, sommar och höst
Gården ligger skyddad mellan gläntornas sträckning
Här finns det tid för att leda tanken fri
Och söka bortglömda handlags återuppväckning
Med vetgirig blick och gammal empiri
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva
Av det vatten som hämtats i bäcken
Lärd att känna källan
Vid uppodlad mark, ett synbart levnadstecken
Åvägabringande människa och omgivning emellan
Från grundvattentäkt byggs en ledningsränna
Drivkraften, i äventyrets och frihetens takt
Och befriar grödor mot svår tjälabränna
I vårregnets huld över kornåkerns bärighetsprakt
Obygdens pionjär
Obygdens pionjär
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva