Havanna Mamma

Inte riktigt nöjd med livet, en dag ville hon ha mer
Därför smet hon extra tidigt när chefen titta ner
Hon ville långt bort därifrån, bort från radhuslivets vrå
Hon ville födas om på nytt, hon ville leva om sin dröm
Hon hade sparat i ett år, hon skrev en lapp som sa
«Hej då, kom ihåg att mata katten, en dag kommer ni förstå»
Hon lämna man och barn och huset
Aldrig ångra hon beslutet
Hon gav sig bara av
På en strand uti Havanna
Hon blev gatubarnens mamma
Där förstod hon vem hon var
Han hade väntat flera timmar då han äntligen förstod
Att hans fru sen sjutton år slutat servera vid hans bord
Hur kunde hon göra så, försökte han förstå
Hade han inte gett henne allt hon nånsin pekat på?
Visst, han klagade ibland som när maten knappt var varm
Han var ju nästan alltid där sen barnen varit små
En dag skulle han förstå
Hon lämna man och barn och huset
Aldrig ångra hon beslutet
Hon gav sig bara av
På en strand uti Havanna
Hon blev gatubarnens mamma
Där förstod hon vem hon var
Historien börja sprida sig till världens alla hem
Hon blev en hjälte, en legend, för alla kvinnor med lata män
Kunde dom också göra så, bara lämna allt och gå?
Satsa på sig själva se hur långt dom kunde nå
Det fanns dom som gav sig av, men dom flesta stanna kvar
Några ändra sig på vägen och kom tillbaks efter någon dag
Men alla kunde dom förstå
Hon lämna man och barn och huset
Aldrig ångra hon beslutet
Hon gav sig bara av
På en strand uti Havanna
Hon blev gatubarnens mamma
Där förstod hon vem hon var