Prästgatan

Br min gitarr
Skolan r slut
Och jag gr Prstgatan fram
Jag vill att du
Ska frst att jag gr nt med all den tid
D jag r sjlv
Du frstr nog att det blir ganska mycket tid
Fr mig s finns det ckligt mycket tid
Ett tomt fodral, fr ingen frgar
Ngonsin mig om min gitarr
Som r s tung
Den ger mig blsor och den plgar mig
Pminner mig
Om att jag aldrig har gjort rtt fr mig
Att jag aldrig lrt mig spela p den
Och du sger, att Dreijer sger
«gitarren r en sliten mansrelik
En symbol fr patriarkatets frtryck»
Och jag sger ingenting, jag tittar ner
Jag sger ingenting jag tittar ner
Hur den vilar tungt och vasst mot mina ben
Och hur fodralet matchar mina byxor fel