Hatschepsuts Tempel

Ljum natt, en svag vind
Stjärnor som en glittrande ström
Marschallerna fladdrar
Hon kommer ut genom dörrn
Hon står där vid poolen
Hennes man är kvar därinne i rummet
Där dom dansar långsamt, par om par
I röken, musiken och skratten
Sen börjar hon gå
Sakta, sakta längs kanten
Hon ser ner i det blå
Vattnet där hennes röda klänning
Vrider sej i spegeln
Som häver sej och sjunker, jag följer
Henne med blicken, känner stegen
Som om dom gick på min hud
På min själs membran
Månen över träden
Hon rör sej som en svan
På floden vid Hatchepsuts tempel
Jag sätter ner mitt glas
Så tyst jag kan
Jag har försökt radera ut hennes
Bild, hennes namn
Jag har gjort vad jag kunnat
För att hon skapats av tidens tand
Jag har gjort vad jag kunnat för att
Hon och allt vi hade tillsammans
Ska få begravas under sand
Nu står hon här framgrävd igen
Vackrare än nånsin förr, flammande som en eld
Efter så många år, efter så lång tid
Står hon där som den eviga elden ikväll
Våra blickar möts
Det är början på ingenting
Början på slutet, början på början igen
Hennes ögon gnistrar som en ring
Kvarglömd i Hatschepsuts tempel
Jag har inga ord för det längre
Dom faller till marken som stenar
Som vissna löv
Dom rasslar över golven i salarna
I Hatschepsuts tempel
Den här världen har alltid varit din
Så styr den från Deir-al-Bahri
Ta tillbaka allt jag stlit från dej
Och gör om den till nåt den aldrig varit
Jag är bara en hemlös pilgrim
På driven i en galleria
Du har floden i ditt blod nu
Och dina krafter har släppts fria
När solen går upp på andra sidan floden
Står ni där
Systern, älskarinnan
Krigaren och modern
Framför pelarna i Hatschepsuts tempel