Exil

Landskapet som på Mars
Det är vad dom säjer
Man har kört små testfarkoster här
Under högsta bergets topp
Med atomraketer kanske vi kan
Ta oss dit på ett par veckor
När vi förbrukat vår egen
Behöver vi en ny himlakropp
Sparka en sten
Den studsar bort mot kaktussnåren
Det är kyligt på den här höjden
Vilt, brutalt och kargt
En taxi upp på kvällen
Till Menceyes andar och bin
Se stjärnorna gnistra
Djupt i mörkret
Nästan våldsamt
Nästan argt
Exil ut i rymden
Exil i det inre
Exil från det som känns
Outhärdligt, ohållbart
Chauffören väntar, tänder en
Cigarettglöd vid bilen
Han vill hem, ner till dom sina
Han kör sen, slingrande vägar
Nerför, nerför
I alldeles för hög fart
Kärlekar, uppdragen, hornstötar
Trummornas virvlar
Urblåsta fönster, stormarna
Och vågarnas skum
Låt det lugnas, låt det åldras
Låt det äntligen stillas
Dämpa oron som slår ner väggarna
I själens rum
Exil ut i rymden
Exil i det inre
Exil från det alltför välkända
Som tränger sej på
Chaufförn långt däruppe
Styr galaxerna fjärran om fjärran
Neråt, neråt
Till hotell och stränder
Jag ber honom stanna
Betalar och sen börjar jag gå
En B-movie-kust
Med alldeles för många barer
Jag tar en tidning från ett ställ
Och slår mej ner på ett hak
Bläddrar förstrött och fylls av hemlandstoner
Nån har avgått, nån har tillsatts
Man skottar snö från tak
Rösterna i huvudet
Drar sina gamla plågsamma minnen
Men jag väntar på dej
Så jag ber dom hålla käften
Häller tonic på citronklyftan
Och isen i ginen
Lådor fulla av foton
Travar av fullklottrade häften
Exil ut i rymden
Exil i det inre
Exil från fåfängans fyrverkeri
Den siste chauffören väntar
Lugnt borta vid floden
Han tar hem oss alla till sist
Från den här exilen
Vi alla blivit utkastade i