En Dag När Du Öppnar Din Dörr

En dag när du öppnar din dörr
Stirrar du in i en pistol
Och i en splittrad sekund
Innan allt blir en blodröd sol
Kommer livet du levt, tillbaks som en film
Hur du ville det och hur det blev
Och en sista gång skrattar du till
Åt dina futtiga små spel
Varför föds en sån som du?
Vem gjorde dig till den du är?
Och vem är hon den där, din fru?
Hon som alltid finns i skuggan brevé
Det var tjära och fjäder för dig gång på gång
Men du lyckades alltid tvätta dig ren
Du försvann och var borta och dök upp igen
I nya kläder, på en annan scen
En dag när du öppnar din dörr
Står du själv där med pistol i hand
Och ni möts, blick emot blick
Och ni skrattar torrt åt varann
Och innan skottet går av
Hinner du fråga dig själv
Vem av er två som var du
Och vad det du gjort tjänade till
Och vem var din mor, vem var din fru?
I dina rutiga byxor och för trånga kavaj
Och din kunskap om precis allt
Ska du alltid leva vidare
Och alltid vara flest
Och alltid slicka i dig jordens salt
Och ditt skratt ska rulla som vissna löv
Genom parker och över torg
Och din hand ska alltid vara där
När vingarna knäcks
Och äggen läggs i en korg
En dag när du öppnar din dörr
Blir du skjuten av dig själv
Och så flyttar du in i ditt hus
Och har snart handen upp
Under din frus kjol
Men inte heller hon är den
Hon en gång var
Och i vardagsrummet står dina barn
Och deras ögon är kalla
Som om dom redan dött
Och du säger: Det är ju jag, er far
En dag när du öppnar din dörr
Ska du be om skottet till slut
Men nu är det redan försent
Det finns inte längre nån väg ut