Högdalen Centrum

Den sjunkande solen
Brann till i ett fönsterpar
Jag gick från perrongen
Upp mot Hank’s Heaven Bar
Och tunnelbanerälsen
Den skakade under mig
När ett tåg kom in
Jag var en timme för tidig
Jag skulle hem till dig
I Högdalens centrum
På vinst och förlust
Jag gick Skebokvarn bort
Till Thåströms barndomshem
Brunt trevåningshus
En tall skymde himmelen
Tog en bild på porten
En hyresgäst gömde sig
Och släckte ner
Jag stod där och tänkte
Det här är nån sorts början för mig
Högdalens centrum 1977
Vi ger till varann
Det enda vi har att ge
De räknade timmarna
Vår lilla evighet
Och vi vet inte riktigt
Vad vi ska med varandra till
Och hur man gör
Vi vill släppa oss själva
Det är i alla fall vad jag vill
Högdalens centrum
Vi gick till din säng
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början en ny
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början för mig
Det tog tjugo år att ta mig
Till scenen jag drömde om
Man är aldrig framme jag vet
Ändå känns det som
Som om det här är det sista
Eller första jag skriver på
Som om förmågan att släppa
Är det allt hänger på
Högdalens centrum
En mörk perrong
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början en ny
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början för mig