Barndomshemmet

Där som sädesfälten böja sig för vinden
Och där mörkgrön granskog lyser bakom den
Står den röda lilla stugan invid grinden
Som i forna dagar var mitt barndomshem
Det var sol och sommar över gröna hagar
När som artonåring jag därhemma var
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
Är de vackraste som jag i livet har
Jag är gammal nu och lever blott på minnet
Av mitt hem och mina vackra drömmars land
Vad som bruka' fängsla barndomssinnet
Står så tydligt för min inre syn ibland
Uti hemmet fick jag allt vad jag begärde
Det förstod jag kanske ej förr'n jag blev stor
Och föräldrarna mig livets goda lärde
Nu de äro borta både far och mor
Ifrån landet uti väster tanken glider
Hem till kära gamla Sverige då och då
Fast det svunnit många, långa tider
Barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå