Flickan & Kråkan

Jag satt häromdan' och jag läste min tidning
En dag som så många förut
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt
Som en efter en har tatt slut
Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskjuten fågel i famn
Hon springer iväg genom skogen
Och så fort som hon någonsin kan
Och hon springer med bultande hjärta
Hon springer på taniga ben
Hon bönar och ber, och hon hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent
Och flickan är liten, hennes hår är så ljust
Hennes kind är så flämtande röd
Och kråkan är klumpig och kraxande svart
Om en stund är den alldeles död
Men flickan hon springer för livet
Med en skadskjuten fågel i famn
Hon springer mot trygghet och värme
Och för det som är riktigt och sant
Och hon springer med bultande hjärta
Hon springer på taniga ben
För hon vet att det är sant det som pappa har sagt
Att finns det liv är det aldrig försent
Jag började darra i vånda och nöd
Och jag skaka av rädsla och skräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Att det var bilden av mig själv som jag sett
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns nån som kan hjälpa mig än
Som tror det finns nån som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, och jag hoppas och tror
Att det inte redan är alldeles för sent
För mitt hopp är en skadskjuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns nån som kan hjälpa mig än
Som tror det finns nån som har svar
Och jag springer med bultande hjärta
Jag springer på taniga ben
Och jag bönar och ber, och hoppas och tror
Att det inte ska vara för sent
Att det inte ska vara för sent…