När Helvetet kallar

Jag blickar ut frn berget fjrran
Och hr ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lttar mina vingar
Och flyger ver nordlandets frusna vidder
Jag hr vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna trden
Jag ser ddens mktiga tron,
Resas p det vidstrckta landskapet
Som ett monument af sten
Dr i natten jag sg dess sken
delagda r gryningsljusets strlar
Dr i skogen demoner vrlar
Hga djupa mktiga skog
Dr Guds skapelser dog
Mrka dystra vidstrckta land
Dr mrkrets vsen vandrar i hand
Jag svvar ensam genom en dunkel
Och mrkt frysande himmel
Jag knner vreden
Och min kraft strks nnu mer
Jag speglar dden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min sjl frn kropp och blod
Och fngas af mrkrets sylvassa klor