Rasmus sista vers

vaknar upp av stadens larm nu har dom tider att passa
framför min bit av mark där glider en massa
av mobiler och kassar tennisskor
reser mig och ler mot dessa förstenade människor
levande döda dödlevande nickar åt en passerande
inget gensvar men frågan är ser han det
de har lyckats men frågan är om han eller hon är glad
det är i alla fall jag såjag börjar min promenad
ref
hej hej
hej hej
hej hej
hej hej
rätade påryggen och hälsade glatt
och någon ekade det jag själv hade sagt
han sa jag bor i en kartong här i staden
har inte bytt kalsonger påflera dagar men
jag har en bild om du vill se pådamen
jag spar den fast det är klart det var ju ett tag sen
dåvar jag alltid dragen kung i baren tills hon stack den där dagen
men jag är ändåen glad en
ref
vid torget hjälpte jag en vaken liten tant med sin
till bredden fulla kasse som skar in i hennes handled min
förvåning var stor för av någon anledning
ville hon inte ha hjälp några barn tittade skrämt
såjag knatade mot centrum och pågatan mitt i trängseln
talade jag till människor men de svarade med skällsord
och «jag hatar den här trängseln» och «jag har ingen växel»
«hurru du skaffa ett jobb» några barn skrattade rått
såjag fortsatte promenaden osynlig påtrottoaren
och mindes vad de sa påsocialen
sånu gick jag själv i staden jag fick inte träffa barnen
fick inte ens skicka födelsedagskort till barnen
jag tror jag tappar kontrollen jag tror jag vet vad de tror
krossar en flaska mot stolpen tar den och kastar mot folket
det här ska bli den första gången som de hör och de ser
för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel
(det här ska bli den första gången som de hör och de ser
för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel)
ref x 2