Låtsas som att det regnar

Jävligt många av oss växer upp i en tid då förhoppningar brister,
framförallt åttitalister
Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck sitter vi och grinar
över myggbett
Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss, men ändå kan vi knappt bärga oss
Och visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt
Vilket är svårt för nu måste bara vårt egna förhållande hålla
Så höga krav när vårt överjag tar övertag
Och separationsångesten håller oss kvar
Och man har det skit till slut, livet ut kommer vi
Pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv
Försöka känna varje gång att det är «meant to be» så
Med olika motiv i olika sängar kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar
Låtsas som det regnar (vi kommer)
Låtsas som att det, att de regnar (vi kommer)
Låtsas som det regnar (vi kommer alltid)
Låtsas som det regnar, oh
Regnet faller faktiskt ner i skrivande stund, klyshigt va, livet är skumt
Den här går ut till pappa, till Danne och till mamma
Men framförallt så har jag skrivit ner den för Johanna
Sentimentalt, tänker tillbaks på flytten till Rissne
Jag lekte mamma, pappa, barn som visste för mycket
Äh, om solen skiner ska jag inte hänga
Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar
Låtsas som det regnar (jag försöker sluta)
Låtsas som att det, att det regnar (jag måste sluta)
Låtsas som det regnar
Låtsas som att det regnar
Låtsas som det regnar