En hjältes väg

Se och beskåda hur fanornas prakt i facklornas flammande ljus
Får hjärtan att brinna och slå i takt i kamplust mjödstänk och rus
Se främst ibland likar en gudars son en ättling av snöstorm och frost
Förlikad med ödet att ha livet till låns
Blott så länge eggen ej vittrar av rost
När gryningen blöder de kämpa som bröder och solen är röd liksom blod
Liksom Sigfrid på Fafners mark bland faror ofärd och svek
Håller han anden och kroppen stark uti ärnadens blodiga lek
Och var gång han kallas av krigets vind med segel mot flammande färd
Han stryker med ömhet sin kvinnas kind
Men med järnhand han greppar sitt svärd
Klingan är dragen vargtimman slagen framåt mot ära och död
I venerna svallar hans ädla blod han räds ej att offra sitt liv
Hans hjärta är fyllt utav hjältemod på väg mot en ny offensiv
För den som vill vandra i hjältars spår han gör vad han måste och kan
Han viker ej bakåt han står där han står för att få falla och dö som en man
Med blod står det skrivet att dåden i livet blir andens slutgiltiga dom
Av de fallande eklöven segerkrönt utan fruktan han tampas i strid
All den ära hans dåd har rönt skall erinras i evinnerlig tid
En hjältes väg är en snårig stig som få finner slutet utav
Den går genom blod genom eld och krig och leder till hjältarnas grav
Han ser inte bakåt han ser inte framåt han begynner sitt sista anfall
Se vanmakten faller valkyrior kaller han dräper på väg mot Valhall
En hjälte på väg mot Valhall