Guldet blev till sand

Han kom med mig
Nr jag drog bort den vren
Som en hund
Fljde han mig ttt I spren
Jag var glad t hans sllskap
Nr jag skte guldets land
Men Kristina, Guldet blev till sand
Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi frsaka
Ofta grt han och bad:
«Ta mig tillbaka»
Men jag vgrade alltid,
Fast jag tvekade ibland
H, Kristina, Guldet blev till sand
Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan d,
Sg att lngs denna vg Fanns knappast det jag ville n Ver prrien kom vi till en ken
Vi gick vilse och brjade se spken
Man hr vatten som porlar,
Nr ens huvud str I brand
H, Kristina, Guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom ver land och hav
Ken, vinden har hljt
Ett tcke ver hans tysta grav
Ur en stinkande klla
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort frn mig den natten
Nr hans blick hade slocknat,
D gled klockan ur hans hand
H, Kristina, Guldet blev till sand
H, Kristina, Guldet blev till sand