Gråmånen

Gråmånen hänger över stället i natt
Där björkarna lekte tafatt
Där jag hade en flicka som älskade mig
Tänk, nu känns det som hundra år sen
Ringen på fingret, den lyste ikapp
Med lyckan en sensommarnatt
Då jag glömde min vän för en sup nånstans
Det var slarvigt men mänskligt, än sen
Nu är gråmånen upphängd igen
Över vatten, över berg
Över städer och äng
Nu är gråmånen upphängd igen
Över vatten, över berg
Över städer och äng
Nu är gråmånen upphängd igen
En broder, en broder från lyckliga år
Ser mig djupt in i ögonen blå
«Du som förr var så glad, det har hänt nåt med dig»
Och jag svarar «Det var länge sen»
Då jag hade den flickan, bredvid henne gick jag stolt
Gud, jag saknar det jag kastade bort
Om du frågar hur jag mår, då finns det ett svar du får
«Titta där ovanför dig, se själv
Där är gråmånen upphängd ikväll»
Över vatten, över berg
Över städer och äng
Nu är gråmånen upphängd igen
Över vatten, över berg
Över städer och äng
Nu är gråmånen upphängd igen