Svartbäckens Ros

Nu har jag vandrat kring i staden i mitt gamla lekkvarter
Och jag har sett på miss-paraden, men jag finner aldrig mer
Nå'n som ger så'n klang i strängen och åt sången resonans
Som den tös som fick refrängen i min ungdoms gröna dans
Hon var Svartbäckens Rödaste Ros
I ett krus fyllt av ädlaste juice
Hennes själ vit som snö
Fast mera kram, mera tö
Hon var Svartbäckens Rödaste Ros!
Det var stunder, ack, så ljuva varje ons- och lördagskväll
När vi skaffade oss snuva där i hennes cykelställ
Hon på ramen, jag på sitsen och vi pladdrade i kör
Tills jag drog den sista vitsen, den gick in som härsket smör
Den om Svartbäckens Rödaste Ros
Hon som var inneboende hos
Där hos Herr Barium
Den var faktiskt rätt skum
Tyckte Svartbäckens Rödaste Ros
Och jag minns den sommarafton då jag friade på narr
Jag hade bytt min gamla Crafton mot elektrisk rock-gitarr
Vilken glöd i serenaden, alla proppar smälte ner
Det blev mörkt i hela staden, men så brann det desto mer…
…där hos Svartbäckens Rödaste Ros
Det var eld, det var rök, det var os
Och jag stack som en mygg
Med gitarr’n på min rygg
Ifrån Svartbäckens Rödaste Ros