Medan hökarna kretsar

Barnen ber
Och tomten ler
Och solen tittar fram
Stugan lyser trygg och röd i höga norden
Medan hökarna skyddar varje land och varje stam
Från sej själv och alla farorna på jorden
Hemma här är våldet dolt
Men harm och vrede växer fort
Över lögnen, över terrorn, över morden
Listan kan bli lång men materialet är för stort
Och det stockar sej i halsen inför orden
Kejsaren förskansar sej i maktens vita hus
Dit han valts av fria världens demokrater
Dem har han vänt ryggen i ett maktfullkomligt rus
I sitt hov av löftesrika psykopater
Men vem har valt just dem att bära frihetens standar?
Vem har gett dem rätt att mörda våra bröder?
«Gud» är deras svar
Men Gud är knappast anträffbar
För en människa som offras och förblöder
Flaskan töms
Och smärtan glöms
Och anden glimtar till
Stundom känns det som att sätta liv i liket
Ingen vet
Med säkerhet
Vad någon annan vill
Ens när någon annan uppger sista skriket
Och du frågar vinden:
«Varför är vi här, vad gör vi nu
När vi ändå inte duger till soldater?»
Men vinden ställer inte upp för någon intervju
Och blåser inte liv i någon krater