Förlovat land

Vid en eld på flodens bädd
Satt en fé på vakt
Hos en best som blivit rädd
För sitt hjärtas takt
Natten var en vacker sång
Som dog ut på samma gång
Tuppen gol i flyktens språng
Mot ett förlovat land
Alltjämt lyste solen klart
Från idyllens fond
Mot en värld så ofattbart
Full av missförstånd
Alltjämt fanns ett frö att gro
Och en vän att anförtro
Drömmen om att en gång bo
I ett förlovat land
Besten såg på fén som sa:
«Gå och ta vad du vill ha
Utan att bli blint burdus
Bara herre i ditt hus
Och du ska få se ditt frö
Stå i blom i rätt miljö
Och få komma hem och dö
I ett förlovat land»
Besten såg på fén som sa:
«Ge av det du själv vill ha
Utan att bli blint burdus
Utan att bli för diffus
Och du ska få se ditt frö
Stå i blom i rätt miljö
Och få komma hem och dö
I ett förlovat land»
Hösten kom där hon och han
Suttit hand i hand
Och mystikens makt försvann
Från en hemlig strand
Floden frös och snön föll tung
Över vass och vissnad ljung
Över isen kom en kung
Av ett förlovat land