Blues För Amadeus

Mellan varven föds ett sant geni
Som får intellekt och fantasi
Och som lyckas komma till sin rätt
Fast han kanske har ett udda sätt
Att Amadeus var briljant råder föga tvivel om
Likafullt förblev han fattig tills dödens ängel kom
Utan pappas pengar eller support
Kan det stora lyftet bli för stort
Och att Ludwig Wittgenstein var rik
Stämmer väl på ett sätt med logik
Men hela sin förmögenhet gav han faktiskt bort
Sen han kommit hem från kriget i en fångtransport
Och utan mammas joller och beröm
Hade Sigmund inte tytt nån dröm
Utan kärlek, ingen självrespekt
Utan tillit blir den bäste knäckt
«Han är galen», säger man, «besynnerlig figur»
Och till sist går grabben sönder, vilken himla tur
Vem i världen, mitt i livets strid
Har en vän som ger sin vän sin tid
Vem vågar hävda vad han vet är sant
Vem vågar vägra ge sin själ i pant
Mellan varven dör ett sant geni
Av en överdos melankoli
Kanske söp han bort en skör talang
Utan att vi såg ett sammanhang
Amadeus gjorde klassiker, han dog i svart misär
Men en liten flik av himlen har han lämnat här