Två Konungabarn

Det var två ädla konungabarn
Som lova varandra sin tro
Och den som då skulle svika
Skulle leva i stor oro
Det var en gammal trollekäring
Som hörde på deras tal
Den kärlek vill jag åtskilja
Om jag får leva den dag
Och hertingen lade sig i sundet och sam
Och böljan slog under hans bröst
Men då slockande elder ur lyktan
Som hertingen eftersam
Och jungfrun hon frågar sin fader om råd
Allt vid den lilla grönán
Ger ni mig lov spassera gá
Allt vid den lilla grönan?
Nog ger jag dig lov spassera gå
Allt vid den lilla grönan
Väck upp din yngsta broder
Han kan väl med dig gå
Vad skall min broder dit göra
Han kan sig så litet förstå
Han skjuter bort alla små faglar
Som vid de vägarna gå
Och jungfrun gick spassera gå
Allt vid den lilla grönån
Och där fick hon se en fiskare
Som fiskade allt med sin båt
God dag, god dag, ni fiskare
God dag uti er bat
Har ni sett nágot välboret lik
Ligga i böljorna blá?
Av silke var hans strumpor
Och gullspända var hans skor
Och icke jag annat tyckte
Än att liket icke dit log
Och jungfrun tog ringarna av sin hand
Och gullkedjan av sin hals och gav åt en liten fiskare
Som förde bådena fram