Va det då?

Jag var redan i hissen
När jag insåg att jag gått utan att säga hejdå
Va det kanske den middan?
Du sökte handen under bordet men jag ryckte ifrån
Va det bråket i bilen?
När jag inte orkade svara, bara gav upp, sa förlåt
Den där kvällen på klubben
Och vi dansade med andra när de spelade vår låt
Va det då?
Va det då
Allt det enkla blev för svårt?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det då?
Va det då
Det slutade räcka med «förlåt»?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det på premiären?
När du sjöng låtar om ditt liv men aldrig nämnde oss två
Eller helgen på landet?
Du sa knappt ett ord till mig men log mot din telefon
Där mellan Medis och Slussen
När jag satte mig på marken och du fortsatte gå
Sa till bilden på kylen, «Varför kan jag inte känna det som vi kände då?»
Snälla, låt mig känna det som jag kände då
Va det då?
Va det då
Allt det enkla blev för svårt?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det då?
Va det då
Det slutade räcka med «förlåt»?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det någonstans där, ungefär när
Vi ramlade tillsammans men landade längre isär?
Någonstans där, ungefär när
Vi började glömma de drömmarna som var hela vår värld
Va det då? Va det då?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det då?
Va det då
Det slutade räcka med «förlåt»?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)
Va det då?
Va det då
Allt det enkla blev för svårt?
Va det då? Va det då? (Va de, va de då? Va de)