Pojken Och Äventyret

Hjärtat slog i bröstet
Den dan jag gav mej av
För att söka efter äventyr
Och se vart stigen bar
Mitt mål stod klart framför mej
Det skimrade och brann
Jag ville vinna dej prinsessa
Ditt rike och din hand
Jag gick så frisk och frejdig
Jag gick så rak och stolt
Det fanns ingenting som skrämde mej
Varken fan eller troll
Det var ju dej jag skulle finna
Det var ju dej jag skulle få
Och alla fåglar kvittrade
Och himlen var så blå
Men skogens fåglar tystnade
Och solens skiva sjönk
Och stigen blev en villoväg
Så slingrande och lömsk
Och när kölden tog min vilja
Och när mörkret tog mitt mod
Vad hjälpte det att ropa
I skräckens svarta skog
Och regnet ven och visslade
Och stormen skrek och pep
Och törnen rev mej blodig
När trollen drog mej med
Och det var dej jag drömde om
Och det var dej jag ville ha
När jag levde ibland hundarna
I Bergakungens sal
Och när jag brottades med jätten
Och när jag slogs mot törst och svält
Och när jag skrek av skräck och smärta
I drakens heta eld
Och när jag yrade i feber
Och när min kropp var täckt av sår
Då var det dej mitt hjärta längtade
Och dej mitt öga såg
Och nu står jag här framför dej
Sådan som jag blev
Efter lögnerna och sveken
Och all min ensamhet
Och jag frågar dej stolts jungfru
Och jag fruktar för ditt svar
Vad är det du förväntar dej
Av en mänskorest som jag
Då reser sej prinsessan
Så liljevit och sval
Med rosenröda läppar
I kungaborgens sal
Hennes ögon är så klara
Hennes röst så varm och öm
Och allting är en saga
Och allting är en dröm