Vargstenen

Ljus faller sakta
Över ödemarkens gölar
Sunna stiger sakta
I den kalla morgonen
En hoppets låga
Till gåvostenens kraft
Att tunga bojor lösa
I denna natt
Vag är min fylgias kraft
En kall smak av järn
Följer dess svaga sång
Som ekar böljande i vinden
Faller ned vid stenens fot
Glödande runor som binder
I drakens ristade kropp
Järntandens blodröda spår
Nidingars förhatliga dåd
Vrede stiger åter upp
Kropp utan själ — själ utan kropp
Samlar tanke och sinne
Väntar solens fall
En reningens eld
I bergets kristall
Under nordstjärnans sken
En son av Nordens mark
Kallar på gudarna
Vid deras namn
Kallar väsen i ovan
I riktningar sex
Kallar väsen i nedan
Förfädersandar, stå mig bi!
Runor från Urds väv
Uråldrig vibrerande kraft
Runor fyra från världar nio
Från trädet i världens mitt
Reid kallar jag för skydd
Eld, luft, vatten och jord
Gifu för offer och gåva
I bergets djup
Algiz för fylgiors makt
Gråbens kraft, min broderhälft
Ken, den förödande elden
För rening och bojor brustna
Kristallens ljus
Bländade min syn
Ett vibrerande dån
Fyllde världen
Surts eld slog ur jorden
Glödande runor sveddes bort
Ett rungande avgrundsvrål
Urkraft förlöst
Odins glittrande öga
Förlöst ur vargstenen
Förening av själen
Själars rening i eld
Fogade samman i ödets väv
Själars rening i eld