Kolöga trolltand

Kolöga rotfast tand…
som trädet i grund och stenig mark.
-Trolltand…
Gammal, klok, urbergets vän…
vriden som martall på vindpinad häll.
Skyr solen om dagen, flyr människors…
Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn.
-Vadan detta skrän? som en törn i min ställ,
vem är den niding som gäckar min sömn?
Skyr solen om dagen, flyr människors…
I blint raseri med dunder och brak,
banar sig Kolöga fram…
med ett vredesvrål mot murar av sten,
som krossas i hans hand…
River och sliter, tuggar och biter
dammet yr i hans vildsinta dans…
folk och fä flyr snabbt sin väg,
bort från trollets brakande kaos…
Klocka av guld mot himlen for,
krossandes tornet på vägen ner.
-slut på skränet och det fördömda brölet.
den tar jag hem, där kokar snart ölet…