I den svartaste jord

Skepnader i ekens valv
Blåblekt ljus, likt marors värld
Gråljus, i ögats vrå
Sömnlös dvala, inför djupets kall
Ett frö såt i den svartaste mull…
Ett frö såt i den svartaste jord…
Driven, upp från djupen
En bindande stämma, av runosång
Krafter, från det inre
Strömmar ur jorden, vid dödens häll
Ett frö såt i den svartaste mull…
Ett frö såt i den svartaste jord…
Dånande röster stiger sakta upp
Bilder från själens ändlösa brunn
Frödrivna väsen, visdomens eld
I den svartaste jord…
Vid askens rot, mot himmelen
Runor står att finna, i bladens skuggor
I barken estad, en linje av eld
I ovan och neden, blinder den sig själv
Över nattens valv, hörd ekot av runors kall
Från ovan ned, i tomhetens gap
I den mörkaste jord…
I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot
I den svartaste jord, klarhet vid livets häll
Ett frö såt i den svartaste mull…
Ett frö såt i den svartaste jord…