Vinter över ån

«Det var nnting jag skulle frga» sa han strax efter la han p Det var vl inte s viktigt
Men det vxte sig frsiktigt I hennes huvudvrk nd Som en gnagande frga
Hon ker in till stan ibland och irrar runt dare som ett fn Fast han skert redan flyttat dare ifrn
Tiden gare och hsten fryser till
Och blir till vinter ver n Det var nnting hon skulle svarat
Nnting som hon kom p Nare hon lste I en tidning
Nnting om ensamhetsfrtvirning
Inget srskilt men nd Hon skulle skert frklarat nnting
Hon gare hem frbi hans lgenhet har dom mlat och byggt om Han har vl skert tatt' sig loss och vnt sig om Frn stan s vntar hst som fryser till
Och blir till vinter ver dom
Han kunde frgat hur hon knde
Och frklarat vad som hnde
Han kunde sagt nnting om alla sina goda teorier
Dom kunde skert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Hare stare nu hon med huvudvrk och svare I grubblerier
Finns inte plats fare ngra trar nu Nare hans och hennes mark har blivit till en ken
Ingen lek att vara frken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta drar
Och hennes varma mjuka rum are nu blivit en benvit korridor
Dare hon om natten gare svare bits och slare
tiden gare och hsten fryser till
Och det are lngt till nsta vare
Det glmmts ett hjrta kvar I frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon grter
Och kanske hon frlter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar p posten
Han ker in till stan ibland och irrar runt dare som ett fn Fast hon skert redan flyttat dare ifrn
Tiden gare och hsten fryser till
Och det blir vinter ver n Han ville frga hur hon knde
Och frklara vad som hnde
Han ville sga ntt om alla sina goda teorier
Han skulle grna ta en fika
Och han vet att dom are lika
Lika komiska nare bda trampar runt I grubblerier