Mareld

Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Ner faller löven
Och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
Men den är skadlig för mig
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har sökerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?
Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
För att verka normal
Här är tusen butiker
Med vässade klor
Det kommer trötta idéer
Från strama kontor
Men det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn
Jag läser en tidning
Jag ser vad det står
Men det är inget jag bryr mig om
Ingenting jag förstår
Dom som skriver ljuger
Allt är tvärtom
Dom skulle mörda för pengar
Skandalen är dom
Jag såg ett dreglande lejon
Stod på toppen och sa:
«Jag ger bara folket
Vad folket vill ha»
Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
Försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster
En korrupt profet
Och jag har varit i templet
Där månglarna står
Dom sa: «Allt är till salu»
Jag sa: «Kom älskling vi går»
Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
Skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
Och tusentals svar
Tyst ligger vägen
I rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allhelgonafrost