Åt samma håll

I februari var det bottenfryst I’mlaren
Gtgatan var gr och kall av seklets vrsta vinter
Det var tungt, att g Stockholm verkar full av lnga svarta labyrinter
Jag var virrig och trtt, jag var sliten och ntt
Allting runt omkring mig gick I ultrarapid,
Och jag hade inga veckor, inga dar,
Bara en rra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nnting och tro p nt som tog mig upp en bit ver noll
Och hon mtte mig med sitt leende
Hon sa, «Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll»
Och btarna lg inne vid stadsgrdens kaj
Jag var beredd o dra till bo men hon rdda mig precis
Vad ska man gra nda fram till maj?
Mrkret are s tungt och alla mnnskor are som is.
Men hon tyngdes inte ner, hon sa «Vad spelar det fr roll?»
«Hr! Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll»
Bl drren hade ppet och vi slog oss ner I baren,
Hon var hemma efter veckor, runt p resor och jag lyssna
Men hon sa «Jag kanske stannar hare ett tag,
Vi kanske hittar nt att bygga upp en vacker dag»
Jag mste bara hitta en roll
Jag sa «Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll»
Vi ramlar runt p alla stllen som var ppna den natten
Vi var konstnrer och dom bsta I sitt slag
Vi skulle ta oss lngt, vi tv Hon sa «en dag str vi ver februari, du och jag»
Natten var s kall, vi hll hrt om varann
Nu stnger dom I Stockholm o mnniskorna frsvann
Men vi, vi hade lusten I behll
Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma
Jag ger min sjl till hnderna, den som ger och inte rycker
Jag sllar mig till hjltarna som gare och inte tycker
Hon var allt, hon var sin,
Hon var den vackraste person jag hade trffat ngonsin
Ah, bli kvar hare med mig. Bli kvar hare med mig
Vi behver ingenting, ah vi kan starta p noll
Men jag har ett rum ngra kvarter hrifrn
Ah, Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll
… Hrifrn
Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll
Ah, vi tv Ta min hand, jag fljer dig, vi ska t samma hll