Paris

Det sa; stopp
Orden löpte som krokar genom min kropp
Jag satte eld påkartorna och breven, kysste sagorna farväl
Du sa; stopp
Muren restes och golvet öppnade sin famn
Jag gav min framtid till en snurrande kompass som sände mig iväg…
Såhörde du…
Det är jag som är bränderna i Paris
Det är jag som är skotten i Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Det är jag som är drömmen om Amerika
Det är jag som är arvet i Spanien
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli
kvar…
Jag sa; stopp
Ändåhoppet och glömskan bröt sig ur mitt grepp
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara jag
Jag bad; stopp
Ändåskulden och svärtan bröt sig in i mig
Kanske var det slumpen eller ödet eller kanske bara rätt…
Såpåminn mig;
Det är jag som är bränderna i Paris
Det är jag som är skotten i Turin
Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig
Jag är där när det smäller i Washington
Jag såg pånär Stockholm gick upp i rök
Det är jag som är viljan och vinden men fann inget mod när jag ville be dig bli
kvar…
Såjag for tillbaks i tid och över ocean
Störtade sida upp och sida ner efter svar
Fann en kravlös vän i tystnaden och apatin
Satte mitt sista hopp att nådig till en melodi
som lät ungefär såhär…