Ödets Vindar

Jag har dragit mig tillbaka
för att slicka mina sår
och begrunda några ödesdigra tankar
det kan inte förnekas
att åren bara går
jag har sökt en skyddad vik
och kastat ankar
och här går jag nu på däcket och vankar
Ödets vindar blåser
man kan bara följa med
och hoppas att man inte blåser bort
Jag har glömt destinationen
jag har tappat min kompass
jag är trött och jag är dessutom förvirrad
på spaning efter tid som flytt
i väntan på något nytt
varje flyktväg verkar vara spärrad
min belägenhet kan knappast bli förvärrad
Ödets vindar blåser
man kan bara följa med
och hoppas att man inte blåser bort
Jag söker i mitt minne
en bortglömd pusselbit
överblåst av livets ökensand
från en annan existens
längs en annan aveny
från ett fjärran solsystem en slags essens
jag anar och jag känner att det bränns
Ödets vindar blåser
man kan bara följa med
och hoppas att man inte blåser bort
En dag när oron stillnar
och havet ligger blankt
ska alla bitar falla på sin plats
allt får sin förklaring
som delar av en bild
av obeskrivlig skönhet och substans
en verklighet jag inte trodde fanns
Ödets vindar blåser
man kan bara följa med
och hoppas att man inte blåser bort