I Vintergatans Utkant

Vi lever på ett litet klot
I vintergatans utkant
Och beter oss som om universum
Snurrade kring oss
Ännu dröjer vidskepelsen kvar från den tid
Då vi trodde att jorden
Var världsalltets centrum
När människan tror
Att hon är skapelsens krona
Och kan mörda och härja som hon vill
När hon tror att hon utan ansvar
Kan plåga andra
Människor och djur
Och förgifta vår yttre och inre natur
När människan tror
Att den starke har rätt
Och att allt ska vinnas med övermakt
Då ska förr eller senare livet svara
Med sin fulla kraft
Livet ska lära oss
Hur livet ska levas
Och diktatorerna ska ställas inför rätta
Alla hungriga ska äntligen bli mätta
De förtryckta
Har livets egen vind i ryggen
Ingen kan i längden kryssa mot den
Lika lite som myggen kan flyga mot stormen
Lika lite kan vi flyga mot livet