Sjukhus

Dom tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var såtunga att dom inte krävde lås
Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och dom tog mig till en smutsig strand
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
Påen grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och dom pekar mot en fond, giftgula moln
Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengråtorn
Dom viskar i mitt öra
«Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?»
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Såblir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare står nakna
Såvänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, påett skuggigt sjukhus står en kvinna
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och vi lurar ditt porslin, småilskna utslag är en släng av
allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt påett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Såblir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stånakna
Såvänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset