Jag kommer inte undan

Ingen vet vem jag är
En liten sopa från Linné
«Det blir aldrig nånting av dig»
Det har jag hört sen jag var tre
Och den känslan sitter fast i mig
I varje litet steg
Känner mig som molnen över hustaken
Jag blir aldrig riktigt hel — nej!
Sitter på Nordhem med all min skam
Och en bok hur man blir frälst
Ett liv på sidan är allt jag kan
Men just nu tar jag vad som helst
Men himlen ger mig ingenting
Ge mig nåt så jag blir fri
Är så tom och osynlig
Till och med min skugga går förbi
Ingen alls
Ingen alls
Jag är ingenting
Ingen alls
Ingen alls
Jag är ingenting
Ingenting
Går vid vattnet bakom Sjöbergen
Där hänger stadens sämsta vän:
En bro över till Hisingen
Nu lyser den igen
Så många lampor som har slocknat där
Hörde om Anna häromdan
Så länge skiten brinner under den
Ser ni bara ljusen över stan
Ingenting
Ingenting
Ni ser ingenting
Ingenting
Ingenting
Ni ser ingenting