Gatan Fram

Jag låg i rännsten med Anne-Louise, från himlen föll regnet ner
Det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer
Jag sa inte förlåt, du sa ingenting. Vad skulle det tjäna till?
Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram
Anne-Louise
Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten
Och ibland har jag kunnat höra ditt skratt, sett ditt leende
För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig
Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram
Anne-Louise
John har slutat på kakfabriken, han sjunger på gatorna
Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt aporna
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram
Anne-Louise
Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage
På mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Du och jag, vi möts säkert en dag när vi går gatan fram
När vi går gatan fram, Anne-Louise
Gatan fram, Anne-Louise