Kustvägen Söderut

Hon stod och väntade på någon vänlig själ
Jag var på väg från en Akilles häl
Ingenting, och allt som fanns
Överallt och ingenstans
Och det var vår, men det var kallt
Vägen var våt av snön som smalt
Jag sakta, sakta, sakta ner och stanna till
Hon tog sin väska och hoppade in
Och jag kommer aldrig hem igen
Nej, jag kommer aldrig hem igen
Sitt inte och vänta, mina vänner
För jag kommer aldrig hem igen
Hey! La-la-la-la-la
Hey! La-la-la-la-la
Hon sa, «Jag är inte den som du tror»
Du kanske inte heller är den du är
Hon tog mina händer, jag ville bara följa hennes steg
Hon tog sina vingar och flög iväg
Och jag kommer aldrig hem igen
Nej, jag kommer aldrig hem igen
Sitt inte och vänta, mina vänner
För jag kommer aldrig hem igen