Vargavinter

Lommar av avgrundens lockrop, i sisttidens elfte timma
Stjärnornas iskalla ljus mot sylvassa tänder glimma
Marors kall, hungerns skall, den isande nattens ljud
Skuggor och brinnande blodtörst i silvergrå ulvaskrud
Vassa klor och raggen rest, helveteselden flammar
Fasans vind sveper kall över skugghöljda bergkammar
Hatets skörd, vredens tid, en tid av hämnd är här
Då Jahves folks blod blir spillt och ormens käftar när
Vargavinter, nidingstide
Korpsvarta mysterier uti hjärtats mörka hamn
Viskningar i nattens djup, härskarens sanna namn
Nu griften bryts, stenen välts, i sinnets karga svärta
Väck så det nordiska vilddjuret för att bringa död och smärta
Allt som satts nu skördas skall i vedergällningens tid
Samlas nu, låt lien svepa, då vargavinter tar vid
Ben så bryts, strupar slits i marors skräckfyllda vals
Varulvsbestens käftar sluts kring världarnas darrande hals
Vredens frö blommar ut, av natten närd till liv
I nattsvart prakt, i svärta krönt, dödens krans oss giv
Gapande käftar grenjar nu då anden är besatt
Nu mörker, illdåd, svartsejd skänk, på varulvars mörka natt
I bytesdjurens mjuka kött vi våra tänder sänka
I primordiala lågors sken skall uråldriga ögon blänka
Låt lien svepa över fårahjord medan vindar tjuter bistra
I skenet av vår herres eld skall det nordiska stålet gnistra