I det tysta

VERS 1
Min uppväxt var omtumlande
För många viljor i en fyrarummare
Men jag har alltid varit drömmare
Jag liksom flöt iväg när jag blundade
En ensam kille med fantasi
Dom skrattade åt mig så intensivt
Så framgång sa: «ge Sebastian tid tills han fattar vad han kraschlandat i
Han är för envis för att ge upp, på rätt väg men i fel buss
För smart för ett branschspel, usch från början sist men han blev störst"
Fattar du: jag känner mig störst!
Ja, jag har arbetat skiten ur mig
Konsekvent upprepning begriper du ej
Trott på mig själv när du viker ut dig
Valde skapande före publikens jubel, tyst
Ref
Stillheten sa
Att drömmaren var jag
För i det tysta vilar sanningen
Och tystnaden sa
Följ dina hjärtslag
Ja, i det tysta vilar sanningen
Stillheten sa
Att drömmaren var jag
För i det tysta vilar sanningen
Och tystnaden sa
Följ dina hjärtslag
Ja, i det tysta vilar sanningen
VERS 2
Trott på mig själv sen barnsben, aldrig haft en plan B
För visionen som jag ser, är mycket mer än as-fet
«Musiken ska lyckas» sa jag som ny
Allvarlig blick — ryggraden styv
Grabben utan avgångsbetyg
Vill mycket mer än det lagom belyst
«Ska leva på rap, fatta, vi kör»
Dom himlar med ögonen, skrattar i kör
Omvandlar samtalet till platta förhör
Förminskar min dröm, som snackare gör
Försöker skola mig som pappan som vet:
«Även om du hade haft kvalité
Så ska du nog sluta uppvakta idén»
Dom känner inte min arbetskapacitet
Jag har arbetat skiten ur mig
Konsekvent upprepning begriper du ej
Trott på mig själv när du viker ut dig
Valde skapandet före publikens jubel, tyst
Ref
Stillheten sa
Att drömmaren var jag
För i det tysta vilar sanningen
Och tystnaden sa
Följ dina hjärtslag
Ja, i det tysta vilar sanningen
Stillheten sa
Att drömmaren var jag
För i det tysta vilar sanningen
Och tystnaden sa
Följ dina hjärtslag
Ja, i det tysta vilar sanningen