Mordminnen

Mördaren han bodde i ett torp
Lynnet mörk som fjädrar av korp
Butter och ensam med mord i sinnet
Ett dussin dråp, han njöt av minnet
Mord i minnet
Han vaktar, han spejar för sina lamm
Hatets ande i honom stigit fram
Vid vägars kant, vid stigars fåra
Fylld av slakten, törstig att såra
Under oväder blott han slå nu till
När allting är stängt, han äta vill
Då fångar han mångens nära och kära
Deras kött till den mörkes ära, förtära!
Sina verktyg han putsat väl
Med dessa han sticker ihjäl
Torka, vira, slita, riva
Han kan sin konst, han grina
Mord i minnet
Hans ben snart brinna i eldars hav
Hans straff, han veta, en hetaste grav
Där han plågas underjord
För sina dåd, för minnen av mord
The murderer, he lived in a croft
His mentality dark as feathers of a crow
Dour and alone with murder in his heart
A dozen slaughters, he enjoyed of the memory
Murder in mind
He guards, he spies on his lambs
The spirit of hatred grows in him
On the sides of roads, at the trenches of paths
Filled with massacre, thisrty to hurt
He strikes only during a storm
When everything is done, he will eat
There he catches the close and dear ones of many
Their flesh for the glory of the dark, devoured!
He cleaned his tools well
With them hangs them up
Dry, wind, tear, grate
He knows his tricks, he grins
Murder in mind
His leg shortly burns in the sea of flames
His penalty, he knows, the hottest tomb
There he is cursed under the ground
For his deeds, for memories of murder