Glöd

Lågorna blänker tunt och dimmorna döljer
Ensam till dömda myr gläntan den spår
Vindarna dansar här för rusiga tankar
Glöden som tynar med minnena
Runorna många mot åldrig tid
Skyarna bringar köld och grenarna rispar
Ivrig hans gömda syn smärtan går skir
Kölden som väckas här med sårade väsen
Glöden som tynar med minnena
Runorna många mot åldrig tid
Käresta sköljes bort och viljorna famlar
Ödslig till dimma går längstan hon flyr
Skogarna sviker mön för eviga lustar
Glöden som tynar med minnena
Runorna många mot åldrig tid